Regnbad

Lena älskar att bada. Strunt samma om det är i badkar, på badhus eller i sjö. Idag valde hon att bada i regnet. I våran familj tycker vi detta är det bästa sommarvädret. Vi är inte vampyrer, vi är bara solskygga.

Nils valde att stanna inne och sova

Värmebölja

Här om natten var det äckligt varmt. Det märkte Lena och vägrade sova, då ville inte Nils heller ligga själv. Det hela slutade med att vi satt ute på verandan mitt i natten halvnakna. Svalt och skönt var det!

Tur att Lena är pigg och glad i alla fall...

1 vecka

...var han för två dagar sedan. Igår var BVC här och vägde och till min lycka hade han gått upp. Numer väger "lillkillen" 4340 g. Det var skönt. Jag var lite orolig ett tag att han inte fick i sig det han behövde. Han sover så otroligt mycket. De första nätterna fick vi sova ostörda hela nätterna. Nu är det dock ändring på det. Han vaknar nog två gånger per natt nu. Men det kan fortfarande gå många timmar mellan matningarna. I och med att han gick upp som han skulle så låter jag honom sköta mattiderna själv. Ibland är det 30 minuter emellan, ibland är det 7 timmar.

Lena hade gått upp 190 gram efter första veckan, så där ligger han i lä, men han har ju lite mer att ta på än vad hon hade.

Vi ska iväg och väga honom på måndag igen. Hade glömt att man gick så här ofta i början, men det är ganska skönt, så man inte missar något.

Nils är den med bäst solbränna i familjen

Vattnet gick...

...och Nils kom!

6.e juli 2010

Klockan 20.40

4290 gram

55 cm

Nu då?

Igår satte det igång igen. Jag är redan trött på det. Förstår inte tjusningen med födslar, de gör bara ont. Om det ändå kunde eskalera lite i värkarna så man visste att något var på gång, men icke. Nu sitter jag här med irriterande värkar var 10.e minut utan hopp. Ja, jag är bitter, bitter som fan. Jag gillar inte att ha ont. Mitt i allt blir jag sur på Daniel utan anledning. Skäller ut honom för att han inte bryr sig och inte fattar att vi ska ha barn. Klart han gör, men jag antar att det inte är så lätt att handskas med mig för tillfället. Jag vet knappt själv hur jag vill att han ska bete sig i det hela, vet inte hur jag själv ska bete mig. Detta är inte som det ska. Jag var som jag sa innan inställd på en förlossning som ska nästan på pricken se likadan ut som förra. Det hade underlättat. Då hade jag vetat vad som gäller. Nu fattar jag inget. Slemproppen (blä...) påstås ha gått och värkarna är igång, men var är vattnet? Ingen förlossning utan vatten. I alla fall inte i min värld. Det ska ju börja med vattnet sen ska värkarna komma och eskalera för att sedan avslutas med att en unge tittar ut. Det här kan ju ta hur lång tid som helst, eller? Daniel jobbar dygn, kommer hem imorgon halv åtta. Ska jag vara nervös över det? Jag är inte det i alla fall, det känns inte nära alls, vilket är anledningen till min bitterhet. Mitt tjuriga humör går ut över Lena, hon får skäll för saker som alla barn gör. Jag får dåligt samvete och allt blir ännu sämre.

Blä, nu ska jag sluta ömka mig själv och se om jag orkar leka lite med Lena istället. Vi får se vad som händer.

Falska förhoppningar

Det var nog inget. Jag får nog vänta en vecka eller två till på att få hem vårat barn. Idag känner jag ingenting. Det var alltså inte blindtarmsinflammation heller-förvånande...
Lite besviken är jag över att det inte satte igång, men det är jäkligt skönt att slippa värken. Jag tror det var att jag överansträngde mig i torsdags när vi höll på att fixa i köket som utlöste alltihop. Idag får jag nog fortsätta, men kanske inte lika hårt som i torsdags. Det skulle ju vara väldigt skönt att ha det klart när vi blir fyra. Vi får se. Jag vaknade fem imorse och Lena kom upp tio minuter senare så vi kommer nog ta det rätt lugnt första delen av dagen. Vi har dock redan hunnit med en promenad till lekplatsen och frukost ute. På sommaren är det inte helt fel att gå upp tidigt.
Nu känner jag att Lenas huvud blir tyngre och tyngre på min arm, kanske ska vi ta en lur till.

Mammas tjej

Idag skrev Emma att Lena liknade mig på en bild, självklart måste jag ta med den på bloggen då. Dessa bilder är ovanliga...

Stadstjej

Förra helgen var jag och Lena i Tibro. Tillsammans med Erika och Victoria med tillhörande barn besökte vi minizoo. Jag såg en fantastisk dag framför mig, där Lena skulle springa mellan hagarna och vilja klappa alla söta djuren. Jag hade fel (som så ofta...). Lena hatade det. Det började med att ett får bräkte, sen var det kört. Hon var livrädd genom hela besöket. Inte ens kaninerna var söta. Nästa vecka ska vi till Aspö för att försöka bota denna djurrädsla.

Gillar´t inte

Jag undrar om det är på gång. Ändå tror jag inte det. Inser att jag har fött ett barn redan och borde ha lite koll på läget, men jag är lika ovetande som ett spädbarn. Jag har ont i magen. Undra vad det kan bero på. Jag sitter och kollar upp blindtarmsinflammation. Daniel skrattar bara. Men jag trodde inte jag var en sådan som får förvärkar. Jag menar, jag fick ju inte det förra gången. Jag gillar när saker och ting är som de brukar. Alltså borde även denna förlossning börja med att vattnet går klockan elva på kvällen och sen sätter värkarna igång trettio minuter senare för att sedan gradvis förvärras. Så är inte alls fallet nu. Jag har bara ont, jobbigt ont. Men ändå inte så farligt. Och det blir inte värre med tiden. Helt plötsligt kan jag må bra ett tag för att sedan få ont lite igen. Och det är inte alls så att de kommer och försvinner med jämna mellanrum. Jag har ett minne av att värkarna gjorde för jävla ont ett sen släppte de och då kände man inget förrän de tog till igen. Nu gör det konstant ont under längre tider. Det är därför jag sitter och kollar upp blindtarmsinflammation. som sagt, saker och ting borde vara som de alltid har varit, det hade varit mycket lättare. Nu vet jag ju inte ens om det är på gång eller inte. Ska jag ha det så här i flera dagar, eller är det kanske bara att jag har ätit något dåligt, eller är det kanske så att vi är fyra imorgon? Ja, jag vet då inte...

Ett flytande isberg