101223 Lilljul

Dagen innan julafton firar vi som vanligt med Westerbergs. Det blev en trevlig kväll med god mat!

101213 Pesten

Jag är inte på humör och har inte varit det på lång tid. I säkert en månads tid har jag bara gått och tyckt att allt är tråkigt. Kan inte se glädje i något. Jag vaknar på morgonen och önskar att jag kunde stanna kvar i sängen resten av dagen. Känner att jag är en värdelös mamma, en kass flickvän och en ej existerande vän. Vill inte träffa folk, tycker det ska bli skitjobbigt nu med jul och nyår. Skulle bara vilja stanna hemma och dra täcket över huvudet.
Jag undrar varför det har blivit så här. Visst är jag allt som oftast en ganska halvtråkig människa, men jag brukar tycka det är roligt när något händer. Det har som sagt hållt på i en månad ungefär och det var ju då jag slutade träna. Jag undrar om det kan ha något med skiten att göra. Jag borde ta mig i kragen och gå till friskis igen. Mina höfter har dock inte blivit bättre, men det får jag skita i. De blir nog bra tids nog. Problemet är bara att jag inte har någon lust till att träna heller, jag hittar på ursäkter till att inte gå dit, eller så råkar jag helt enkelt bara "glömma".

Skärp dig Karin!

101212 Potatismannen

Det gick inget vidare med att ge Nils lite skorpgröt varje morgon som jag gjorde med Lena. Jag har glömt... Men nu har han i alla fall fått smaka lite potatis och det gick hem. I och för sig var det nog till största delen bröstmjölk, men han skrek som en besatt när skeden lämnade hans mun och höll fast den stenhårt när den kom igen. Nu måste jag bara se till att fortsätta det här, så han snart kan börja äta vanlig mat och jag slipper amma. Jag har ju egentligen sagt att jag vill helamma utan några smakportioner i ett halvår, men nu har jag tröttnat. Problemet är bara att det är väldigt enkelt att amma, man behöver inte fixa något utan det är alltid klart när det behövs. Får helt enkelt rycka upp mig. Kul var det i alla fall att potatisen passade pojken, hoppas han blir lika enkel som Lena var.

101208 Rädd

Vi har en tjej här hemma som är rädd för allting, och då menar jag verkligen ALLT! Allt och alla är "falit". Hon drömmer mardrömmar på nätterna om hundar och katter och på dagis blir hon rädd för sin julklapp. Vi vet inte vad vi ska göra. Vad är det som har gjort henne sådan här? Det är jobbigt att inte veta hur man kan hjälpa sitt barn. Uppenbarligen mår hon dåligt av det här. Jag vet själv hur det är, mörkrädd som jag är. Jag hoppas verkligen inte det är jag som har gjort henne sådan här, men jag tycker inte jag har visat mig rädd inför henne någon gång. Hon har alltid varit larvig när det kommer till djur och liknande, men hon har inte varit rädd för dem när de inte är i närheten. Nu kan hon helt plötsligt börja gråta för ingenting.

Vad göra?

Ps. Inte nog med det, hon har även börjat stoppa snoret i munnen... :/

101207 Lena 2 år (nästan)

När vi ändå var och vägde Nils passade vi på att få en mellanvikt på Lena. Hon kommer ju inte bli kallad förrän hon är 2.5 år egentligen, men Daniel vägde och mätte henne medan Nils fick sina sprutor.

Vikt: 12.6 kg
Längd: 85 cm

101207 Nils 5 månader

Nu är Nils 5 månader. Stora killen! -trodde vi i alla fall. Han hade inte alls blivit speciellt stor enligt kurvorna, han droppade i viktkurvan (vilket kanske kan vara ok eftersom han legat två steg över normalkurvan men jag skulle ändå föredra om han följde sin egen kurva) men även i huvudkurvan. Det gillade jag inte alls. Vår barnmorska sa att det nog inte var några problem, men att hon skulle visa kurvan för en läkare och sen tog hon våra mått runt huvudet. Det gjorde ju inte det hela tryggare. Hon skulle höra av sig om det var något, så förhoppningsvis kommer vi inte höra från henne förrän det är dags för 6-månaderskontrollen. Han visar ju inga tecken på att må dåligt och jag tror egentligen inte att det är något men jag kan inte hjälpa att jag blir lite orolig.

Vikt: 8460 g
Längd: 69 cm

101205 Pepparkakshus

Nu är vi friska igen. I alla fall större delen av familjen, nu är det Daniels tur att vara krasslig. Jag har alltid irriterat mig på sådana som lite ironiskt påstår att män blir dödligt sjuka av en liten förkylning, men nu förstår jag dem. Daniel har ont i halsen (vilket jag har haft i en veckas tid och förmodligen ungarna likaså) och var därför tvungen att bli sängliggande till klockan tre på eftermiddagen. Men men...

Idag gjorde i alla fall Lena sitt första pepparkakshus, det blev oerhört fint. Ett av de finaste jag har sett faktiskt. Hon var själv oxå väldigt nöjd. Det kommer bli svårt att toppa detta nästa år. Tur var det oxå att vi fick ett pepparkakshus i huset för annars hade det inte blivit någon julstämning alls. Nästa år ska julpyntet upp, men i år skiter vi i det. (varför göra sådant man kan skjuta upp till nästa år?) Stackars barn...

101202 Ljusnar

Här verkar vi gå mot ljusare tider. Tog precis tempen på Nils och han är nästan nere i normalgrad. Lena är oxå piggare än hon varit de andra kvällarna. Tycker verkligen det är på tiden att de blir friska nu.
Vi tog en tur till Elins Esplanad bara för att komma ifrån huset en liten stund och för att fylla upp kylskåpet, det var skönt. När vi kom hem sov ungarna. Daniel gick in och lade Lena i vår säng och lade sig själv bredvid, Nils sov i babyskyddet, det fortsatte de med i tre timmar. Jag var tvungen att gå och kolla till dem lite då och då för att se så de levde. När de vaknade var de hungriga och Lena tryckte i sig massa yoghurt. Inte den bästa maten det heller, men bättre än glass i alla fall. Nu när man ser lite klarar på situationen och inte bara är orolig för sin unge så hade vi ju kunnat köpa massa annat som hon hade kunnat äta istället för glass och bulle. Men man får kanske vara lite dålig förälder ibland, Lena klagade i alla fall inte och det är ju det viktigaste. Imorgon hoppas jag att de är friska så vi kan börja leva normalt igen och då ska jag även på medarbetarsamtal som jag fick ställa in i början på veckan. Måste börja slipa på mina mål.

Nu håller jag på att baka bröd, eftersom Daniel och Lena inte åt lunch förrän vid halv fem så känns det inte så nödvändigt att ställa sig och laga en stor måltid så jag tänkte att vi bara äter lite nybakat bröd.

101201 Det fortsätter

En ny dag med feber har grytt, den hade dock gått ner lite nu på morgonen Lena har 38.4 och Nils 37.7. Igår innan sängdags hade Lena 40 grader och Nils 39. Då fick även Lena en alvedon och den hjälpte nog lite för båda ungarna sov ganska bra inatt. Daniel sov med Nils i soffan och jag och Lena sov i våran säng, sen bytte vi vid fyra då Nils ville äta. Lena vaknade sen igen vid sju och är nu i full gång. Förhoppningsvis kommer hon vara piggare idag, igår sova hon sig igenom större delen av eftermiddagen. Nils ligger och sover, det har nog tagit hårdare på honom även fast han inte har riktigt lika hög feber.

Igår fick Nils ta ett "svalt" bad och det piggade upp honom. Lena hoppade oxå i baljan och efter ett tag kunde vi bada i hela tvättstugan med allt vatten som låg på golvet. Han blev som vanligt när han var i vattnet, skratta och lekte och sen så fort vi tog upp honom fick han tillbaka sina sjuka ögon och somnade. Vi får kanske ta ett bad i dag oxå. Samma sak med Lena, hon sov hela eftermiddagen och på kvällen ställde jag henne i duschen och allt blev helt plötsligt mycket bättre. Vatten har en healande effekt på våra ungar. Sen gjorde vi det klassiska vid sjuka barn, vi köpte glass och lät henne äta så mycket hon ville (nästan i alla fall). Hon var i himmelriket! Vet inte om det är fel metod, men hon hade inte ätit något på hela dagen så nu fick hon i sig lite i alla fall och det svalkade nog skönt.

101130 Usch

Det är verkligen inte roligt att se ungarna så sjuka. Vi har haft tre riktigt jobbiga nätter, den som gått var riktigt hemsk. Varken Lena eller Nils kunde sova. När Lena la sig hade hon 38.3 och Nils hade 39.1. Nils ögon är helt glansiga och tårfyllda hela tiden, det gör ont i mig bara av att kolla på honom. Jag har haft honom i natt och fått sitta upp för att han ska kunna andas, och Daniel har varit hos Lena som har drömt hemska mardrömmar. De kom in till oss vid sex och då var hon så rädd att hon skakade. Hon drog upp fötterna mot sig och skrek "vovven" eller "katten" om vartannat. Förmodligen trodde hon att det var någon hund eller katt som försökte bita i hennes fötter eller något liknande. Även nu flera timmar senar kan hon börja gråta och säga vovven eller katten. Det är ju typiskt att det ska vara små snälla, söta djur som gör henne rädd, detta kommer sluta med att hon kommer vara rädd för allt som rör på sig det minsta. Nu verkar hon dock lite piggare, men har fortfarande feber och självklart är hon hemma från dagis.
Nils är en riktig tuffing. Han skriker inte i onödan även fast man ser att han har det jobbigt och han håller på att brinna upp. Flera gånger får man till och med ett litet leende från honom. Nu vill jag bara att båda ska bli friska, framförallt för dem, men jag är även i stort behov av sömn.

101129

Här är det sjukt. Sjukt, sjukt, sjukt. Det är inte ett dugg roligt. Jag är aldrig sjuk och mina barn ska definitivt inte vara sjuka. Nu är vi alla sjuka. Igår hade Nils 38.7 grader feber och massa klet i ögonen, så jag vet inte om han har någon ögoninflammation. Lena tog jag inte tempen på (det gick långt innan jag kollade den på Nils, jag tänker inte på att de kan vara sjuka när de är gnälliga och ynkliga men när jag skulle byta på honom så höll han på att brinna upp så då fattade till och med jag att jag skulle kolla) men hon har haft kletiga ögon ett par dagar och är väldigt förkyld. Imorse hade Nils bara 37,6 men ögonen ser väldigt febriga ut och Lena hade 37.9. Lena är dock ganska pigg. Idioten i mig har ju försökt avsluta middagsluren för Lena mitt i allt oxå, det är ju rätt klantigt att göra det när ungen är sjuk. Man kan inte klandra mig för att tänka alla gånger i alla fall. Det har i alla fall medfört att hon har varit skitgrinig de sista timmarna på kvällen, så nu ska hon få sova idag.
Jag skulle ha åkt på medarbetarsamtal idag egentligen, men ställde in det på grund av bristande sömn och sjuka barn. Nils kunde bara sova om jag satt med honom, annars fick han ingen luft, så vi satte oss i soffan, sen kom Lena vid två på natten och tog beslag på mina ben. Inget sovsätt jag rekommenderar.
Nu har Daniel kommit hem från jobbet och ska direkt ut och skotta eftersom det är 50 cm snö på hela uppfarten. När han kommer in ska jag SOVA!

Operation "ingen mer nattmat"

Från att ha sovit hela nätterna som nyfödd började Nils äta en gång per natt. Detta var jobbigt men ändå hållbart. Nils nöjde sig dock inte, han ville ha mer. Helt plötsligt hade vi börjat umgås två gånger per natt och inte långt senare så blev det upp emot fem gånger. Det var inte hållbart. Jag behöver min sömn annars blir jag gnällig (i bästa fall). Därför har vi nu börjat matvägra honom på natten. Vi började i tisdags, det gick inte bra. När jag gick där och försökte få honom och sova kunde jag bara tänka att jag ALDRIG mer kommer att få sova, jag kommer få gå här och vanka fram och tillbaka till jag är gammal och död. Det slutade med att jag gav honom mat efter ca fem minuter (jag är ingen stark kvinna, jag vet...). Efter det har det bara blivit bättre. Torsdagen matade jag sista med elva och sen sov han till fem. I fredags blev sista målet strax innan elva och han sov till sex. Igår åt han återigen strax innan elva och idag gick vi upp vid halv sju. Jag hoppas verkligen detta mönstret håller i sig och att han inte bara vaggar in mig i en falsk drömvärld. Vi får väl se, han har lurat mig förut.

Igår var vi och badade på äventyrsbadet, det var fantastiskt roligt. Lena var som ett blötdjur och ville inte gå upp, en korv lyckades dock hålla henne uppe från vattnet i en halvtimme eller så (mat går före ALLT!). Morfar, Pia, kusinerna och massa andra trevliga människor var oxå med (Nina med familj hade åkt med Pia ner för att kolla in storstaden), detta brydde sig inte Lena så mycket om, men mamma tyckte det var trevligt. Nils tog ett litet plask i kissbassängen och gillade det men valde sedan att sova större delen av besöket. Han vaknade bara upp en liten stund och kissade ner sin mammas knä och alla handdukar, men sen somnade han gott igen. Efter många timmar var vi alla trötta, Lena åkte hem och sov och Daniel och Nils slängde sig framför fotbollen, själv fick jag ställa mig i köket och baka kaka inför middagen idag. Vid fyra åkte vi åter igen upp till morfar och åt en god middag med trevligt sällskap. Vi var hemma vid nio och då somnade jag gott framför tv.n med Nils hängandes vid bröstet.

Ikväll kommer Tomas, Caroline och Alexander, jag hoppas inte de väljer att åka in och föda innan efterrätten för i så fall kommer jag vara tvungen att äta upp den själv och det kommer inte vara bra för min kurva.

Fars Dag

Idag är det fars dag. Lena och Nils bjöd sin pappa på pannkakor och så fick han en innebandyklubba bara för att han är en så bra pappa.
Snart ska vi iväg på gympa med Lena, sen blir det mat hos pappa/morfar.

Snö!

Det kom snö även i år. Skillnaden från förra året är att i år kommer det vara roligt (än så länge i alla fall)! Lena är så pass stor nu att hon kan tycka att det är roligt att vara ute och åka pulka och leka i snön. I torsdags efter dagis var vi ute i ett par timmar. Jag försökte mig på att bygga en snögrotta och Daniel satte ihop en stor snögubbe. Inget av detta var så speciellt roligt, bäst var att sitta i pulkan medan mamma eller pappa sprang med den. Bra vardagsmotion! :)
Roligt hade vi i alla fall, trist att snön har smält bort nu. Kan det inte komma lagom mycket och sen ligga kvar resten av året. Det kan bara komma lite ny ibland för att dölja alla smuts. Vi får se om det blir en sådan monstervinter som förra året, då var det inte lagom någonstans.

uppdatering igen

Kommer inte ihåg sist jag skrev här. Antar att jag har annat för mig, typ sitta vid facebook... ;)
Nils blir större och Lena utvecklas mer och mer. Jag har säkert skrivit det innan, men det är helt fantastiskt att få vara med på en ny individs resa till att bli människa. För varje dag kommer det nya ord och nya ideér på vad man kan hitta på för bus. Pratet är det mest påfallande, hon upprepar allt vi säger och sen helt plötsligt använder hon orden själv. Ibland kommer det ord vi inte har en aning om vart eller när hon har lärt sig. Hon älskar att sjunga och helt plötsligt utan förvarning så kunde hon hela meningar i några låtar (bäbä vita lamm, Kalle Anka satt på en planka och lilla snigel). Hon slutar aldrig att förvåna. Sen har hon även utvecklats till en riktig skitunge som kan göra oss galna. Hon vet precis vad hon får och inte får göra. Hon vet även att jag är den som är strängast och man ser så tydligt när hon har något djävulstyg för sig för då kollar hon på mig med en speciell blick som säger "jag vet att jag inte får, men jag gör det ändå och vad ska du göra åt det...". Jag blir tokig och skäller och får ett hånskratt tillbaka. Vi jobbar på det där, men så länge så är hon vår skitunge och det duger.

Nu ska jag snart iväg och träna. Har dock varit riktigt dålig i magen och det har gjort underverk för vikten, så jag ska kanske skita i träningen och ta en chokladkaka istället. Vi får se...

Nils 4 månader

Det gick fort, men nu är han redan fyra månader. Jag hinner inte med. Det går mycket fortare än med Lena. Då ville jag bara att tiden skulle gå fortare och att det skulle hända nya saker hela tiden, nu vill jag stanna tiden. Det är dock tacksamt att han inte utvecklas så fort, då får jag ha kvar min lille lite längre. Fast det han saknar i konster tar han igen ordentligt i gram istället. Vid fyra månader väger han lika mycket som Lena gjorde när hon var sju månader.

Vikt: 8260 g
Längd: 67.2 cm

Nils 3 månader

Längd: 63.8 cm
Vikt: 7370 gram

Nils 2 månad

Längd: 62,3 cm
Vikt: 6610 g

Lena 1.5 år

Längd: 82.3 cm

Vikt: 12260 g

Nytt liv

Jag har startat mitt nya liv (för vilken gång i ordningen vet jag inte, men denna gången är det på allvar. Eller...?). Friskis & Svettis-kortet är införskaffat, gympapass där på tisdagar och lördagar. MammaCore bokad, jag och Nils åker iväg på torsdagarna och tänjer lite muskler och sen avslutar vi med ett avslappnande bad. Är vi riktigt på gång blir det även en promenad med Erika efter. Sen har jag även börjat hitta promenadkompisar och letat fram några bra slingor här på Östermalm, så nu jäklar. Idag var jag och Lena på friskis tillsammans och gympade. Lena var absolut yngst i salen, egentligen skulle barnen vara minst två år men de rekommenderade att de var tre. Det blev mest spring runt och kolla på de andra. Det roligaste var att ta de andras vattenflaskor, inser att en sådan måste införskaffas om vi ska fortsätta.

Nästa steg blir att ändra maten, men det orkar jag inte just nu.

Att sova eller att inte sova

Samtidigt som Lena blev stor och började på dagis började Nils sova hela nätterna. Jag andades ut och tänkte att nu är det över, nu är det bara nerförsbacke framöver. Icke. Efter fyra underbara nätter började han sen istället vakna två gånger per natt. Han ville bara påminna mig om vad det är jag missar och sen skratta mig i ansiktet.

Nu har även Lena börjat vakna på nätterna, det är nu vi får bekänna färg. Vi har haft det så enkelt hittills. Så jobbigt är det ju egentligen inte, men man måste ju beklaga sig...

Dagis (eller förskola som man oxå kan säga)

Lena blev stor i måndags, hon började nämligen på dagis.
Det började med att Lenas fröken Jenny kom och hälsade på här hemma på måndagen, och Lena fattade tycke för henne direkt. Skulle dra runt henne i hela huset. Vilken lyx att fröknarna kommer hem till barnen, det har jag aldrig varit med om.
På tisdagen fick vi gå till förskolan, då gick alla andra barn ut och lekte så att Lena fick vara alldeles ensam inne på avdelningen och leka själv. Hon sprang runt i alla rum och tog fram alla leksaker och alla följde efter henne. Hon var i himmelriket!
På onsdagen fick Lena gå ut med de andra barnen och jag lämnades kvar ensam inne. Hon hittade genast plommonträdet ute på gården och lämnade knapp dess plats. Vi fick även höra att hon hade bra balans, det var inga problem att ta sig över de höga sandlådekanterna.
Igår (torsdag) skulle vi lämna henne där ensam, hon hann knappt säga hej då till oss utan sprang raka vägen in. Daniel hämtade eftersom jag var och tränade (så nu fick jag in det oxå ;) ) och tydligen hade hon inte haft någon brådska att gå hem. Fröknarna sa att hon hade velat bli buren mycket, så hon fick sitta lite i en vagn när hon var ute.
Idag var det heller inga problem att lämna henne. När jag kom och hämtade henne fick jag ett leende i alla fall, men det var ingen sådan där övervädigande glädje över att få se sin mamma. Även idag hade hon stått vid plommonträdet och sen hade hon länsat fruktskålen under förmiddagens fruktstund. Sen hade hon ätit två portioner mat på lunchen. Hon fick inte mitt utseende men det verkar som hon har fått min kärlek till god mat. När hon kom hem somnade hon som en stock och vägrade vakna när vi väckte henne. Det är bara att hoppas att hon sover gott i natt oxå och långt in på förmiddagen imorgon.

För att sammanfatta det hela så är vi jätteglada för att det har gått så lätt så här långt. Det kan ju fortfarande ändras, än så länge är allt nytt och spännande, vi får se om det går lika bra nästa vecka. Hoppas!

Nu ska jag gå och kolla till mina rullader.

Skrattande glad

Nils har börjat skratta lite lätt. Det är mycket, mycket roligt! Han har en skrattgrop. Jag hatar mina skrattgropar, men hans är alldeles underbar. Fin fin fin...
(fan, jag har blivit en sådan där jobbig mamma som bara sitter och pratar om hur underbart barn hon har)

Idag har jag gått en mil (lite drygt), det var tur det för sen har jag svullat tacos.

Folk runt omkring mig börjar bete sig underligt, jag undrar vad som har hänt...

Gamle Daniel och söta Lena

Daniel fyllde år för nästan en månad sen. Då kom Lena med frukost på sängen och jag kände att jag ville dela med mig av bilderna därifrån för hon var så himla söt.

Nisse Piss

Han växer och gror. Känns som att han blir stor mycket större än vad Lena blev. Inte bara kroppsligt (där han för övrigt ligger ca. 2 månader längre fram än vad Lena gjorde vid samma ålder) men det känns som att Lena var liten mycket längre. Förmodligen är det inte alls så, enda skillnaden är att jag har för fullt upp med Lena för att hinna dada med Nils. Ibland kan jag ställa ner Nils på golvet och tro att han ska kunna stå. Måste inse att han bara är två månader.

I måndags var vi på läkarbesök. Allt såg bra ut sa hon, det är ju alltid skönt att höra. Skönt oxå att han går upp, känns som att jag inte har någon mjölk men han verkar kunna ta ut det som finns. Nu väger han 6610 g och är 62.2 cm lång. Han har för övrigt börjat le. Mycket roligt tycker hans mor. Tänk att ett leende kan värma så (nu låter jag som någon gammal uppstoppad tant) men det är underbart! Det är konstigt det där, att alla föräldrars barn är de finaste barn som finns. Hur går det ihop? Men så är det ju. Ska jag vara ärlig så tyckte jag inte Nils var så fantastiskt söt i början. Han såg bara ut som en gammal gubbe. Förstå mig rätt, det var kärlek vid första ögonkastet, han vara bara inte så söt. Nu däremot är han nog det finaste jag någonsin har sett. Jag kan ligga och kolla på honom i flera timmar och bara le (nu har jag ju inte flera timmar till att bara ligga och glo, men om...).



Eftersom vår dator muppar sig så får jag lägga in en gammal bild.

Tankeverksamhet

Fick höra att jag var dålig på att uppdatera, och det kan man kanske hålla med om. Fast det händer inte så mycket här borta. Det mesta händer i mina tankar. Planering är min största drog just nu, dop och bröllop. Det ska funderas ut mat, dukning, inbjudningskort, tackkort, kakor, kakor, kakor och massa annat roligt. Dock är det långt kvar tills något av det verkligen händer. Dopet lite närmre än bröllopet. Ska bli kul att bjuda på lite kalas igen, får bara hoppas att folk kommer.

Köpte bröllopsskorna här om dagen, jag är inte alls övertänd... Insåg dock när jag kom hem att jag förmodligen inte kommer ha dem på mig. Konstigt att man kan göra samma misstag om och om igen, när ska man lära sig. Bara för att det är billigt behöver det inte vara bra. Vet ju inte ens vad jag ska ha för klänning än, och det är väl lite avgörande för vilka skor man kommer ha!? Jag vill ha en kort klänning, men tror jag passar bäst i lång. Vi får se, har som sagt gott om tid på mig att fundera på det. Nu har vi ju även internet igen så jag kan sitta ute många timmar och kolla efter någon passande.

Ikväll: Räkfrossa!

snabbinlägg

Tiden går fort. Nils är sex veckor gammal och blir bara större och större. På dagarna sover han och på nätterna äter han. Mycket trevlig pojk! Livet är bra!

Regnbad

Lena älskar att bada. Strunt samma om det är i badkar, på badhus eller i sjö. Idag valde hon att bada i regnet. I våran familj tycker vi detta är det bästa sommarvädret. Vi är inte vampyrer, vi är bara solskygga.

Nils valde att stanna inne och sova

Värmebölja

Här om natten var det äckligt varmt. Det märkte Lena och vägrade sova, då ville inte Nils heller ligga själv. Det hela slutade med att vi satt ute på verandan mitt i natten halvnakna. Svalt och skönt var det!

Tur att Lena är pigg och glad i alla fall...

1 vecka

...var han för två dagar sedan. Igår var BVC här och vägde och till min lycka hade han gått upp. Numer väger "lillkillen" 4340 g. Det var skönt. Jag var lite orolig ett tag att han inte fick i sig det han behövde. Han sover så otroligt mycket. De första nätterna fick vi sova ostörda hela nätterna. Nu är det dock ändring på det. Han vaknar nog två gånger per natt nu. Men det kan fortfarande gå många timmar mellan matningarna. I och med att han gick upp som han skulle så låter jag honom sköta mattiderna själv. Ibland är det 30 minuter emellan, ibland är det 7 timmar.

Lena hade gått upp 190 gram efter första veckan, så där ligger han i lä, men han har ju lite mer att ta på än vad hon hade.

Vi ska iväg och väga honom på måndag igen. Hade glömt att man gick så här ofta i början, men det är ganska skönt, så man inte missar något.

Nils är den med bäst solbränna i familjen

Vattnet gick...

...och Nils kom!

6.e juli 2010

Klockan 20.40

4290 gram

55 cm

Nu då?

Igår satte det igång igen. Jag är redan trött på det. Förstår inte tjusningen med födslar, de gör bara ont. Om det ändå kunde eskalera lite i värkarna så man visste att något var på gång, men icke. Nu sitter jag här med irriterande värkar var 10.e minut utan hopp. Ja, jag är bitter, bitter som fan. Jag gillar inte att ha ont. Mitt i allt blir jag sur på Daniel utan anledning. Skäller ut honom för att han inte bryr sig och inte fattar att vi ska ha barn. Klart han gör, men jag antar att det inte är så lätt att handskas med mig för tillfället. Jag vet knappt själv hur jag vill att han ska bete sig i det hela, vet inte hur jag själv ska bete mig. Detta är inte som det ska. Jag var som jag sa innan inställd på en förlossning som ska nästan på pricken se likadan ut som förra. Det hade underlättat. Då hade jag vetat vad som gäller. Nu fattar jag inget. Slemproppen (blä...) påstås ha gått och värkarna är igång, men var är vattnet? Ingen förlossning utan vatten. I alla fall inte i min värld. Det ska ju börja med vattnet sen ska värkarna komma och eskalera för att sedan avslutas med att en unge tittar ut. Det här kan ju ta hur lång tid som helst, eller? Daniel jobbar dygn, kommer hem imorgon halv åtta. Ska jag vara nervös över det? Jag är inte det i alla fall, det känns inte nära alls, vilket är anledningen till min bitterhet. Mitt tjuriga humör går ut över Lena, hon får skäll för saker som alla barn gör. Jag får dåligt samvete och allt blir ännu sämre.

Blä, nu ska jag sluta ömka mig själv och se om jag orkar leka lite med Lena istället. Vi får se vad som händer.

Falska förhoppningar

Det var nog inget. Jag får nog vänta en vecka eller två till på att få hem vårat barn. Idag känner jag ingenting. Det var alltså inte blindtarmsinflammation heller-förvånande...
Lite besviken är jag över att det inte satte igång, men det är jäkligt skönt att slippa värken. Jag tror det var att jag överansträngde mig i torsdags när vi höll på att fixa i köket som utlöste alltihop. Idag får jag nog fortsätta, men kanske inte lika hårt som i torsdags. Det skulle ju vara väldigt skönt att ha det klart när vi blir fyra. Vi får se. Jag vaknade fem imorse och Lena kom upp tio minuter senare så vi kommer nog ta det rätt lugnt första delen av dagen. Vi har dock redan hunnit med en promenad till lekplatsen och frukost ute. På sommaren är det inte helt fel att gå upp tidigt.
Nu känner jag att Lenas huvud blir tyngre och tyngre på min arm, kanske ska vi ta en lur till.

Mammas tjej

Idag skrev Emma att Lena liknade mig på en bild, självklart måste jag ta med den på bloggen då. Dessa bilder är ovanliga...

Stadstjej

Förra helgen var jag och Lena i Tibro. Tillsammans med Erika och Victoria med tillhörande barn besökte vi minizoo. Jag såg en fantastisk dag framför mig, där Lena skulle springa mellan hagarna och vilja klappa alla söta djuren. Jag hade fel (som så ofta...). Lena hatade det. Det började med att ett får bräkte, sen var det kört. Hon var livrädd genom hela besöket. Inte ens kaninerna var söta. Nästa vecka ska vi till Aspö för att försöka bota denna djurrädsla.

Gillar´t inte

Jag undrar om det är på gång. Ändå tror jag inte det. Inser att jag har fött ett barn redan och borde ha lite koll på läget, men jag är lika ovetande som ett spädbarn. Jag har ont i magen. Undra vad det kan bero på. Jag sitter och kollar upp blindtarmsinflammation. Daniel skrattar bara. Men jag trodde inte jag var en sådan som får förvärkar. Jag menar, jag fick ju inte det förra gången. Jag gillar när saker och ting är som de brukar. Alltså borde även denna förlossning börja med att vattnet går klockan elva på kvällen och sen sätter värkarna igång trettio minuter senare för att sedan gradvis förvärras. Så är inte alls fallet nu. Jag har bara ont, jobbigt ont. Men ändå inte så farligt. Och det blir inte värre med tiden. Helt plötsligt kan jag må bra ett tag för att sedan få ont lite igen. Och det är inte alls så att de kommer och försvinner med jämna mellanrum. Jag har ett minne av att värkarna gjorde för jävla ont ett sen släppte de och då kände man inget förrän de tog till igen. Nu gör det konstant ont under längre tider. Det är därför jag sitter och kollar upp blindtarmsinflammation. som sagt, saker och ting borde vara som de alltid har varit, det hade varit mycket lättare. Nu vet jag ju inte ens om det är på gång eller inte. Ska jag ha det så här i flera dagar, eller är det kanske bara att jag har ätit något dåligt, eller är det kanske så att vi är fyra imorgon? Ja, jag vet då inte...

Ett flytande isberg

Simsjön

Lena har redan hunnit med två dopp i Simsjön. Hon älskar det. Första gången vägrade hon gå upp, hon skulle bara längre och längre ut. Ett antal gånger föll honom omkull och doppade hela sig, det var inte ett dugg läskigt. Skönt att ha fått ett barn som än så länge inte är rädd för vatten. Idag var hon mer intresserad av de andra barnen och gå utmed vattnet. Det kommer inte bli några lugna stranddagar för oss i sommar, det är ett som är säkert.

Nu ska vi snart tända grillen och njuta av att det är helg!

Mors dag med underbar överraskning

Då har det äntligen hänt! Jag har en ring på fingret! I söndags på Mors Dag friade Daniel till mig. Han hade slagit in en kopp med ett öra formad som en ring tillsammans med presenterna från Lena. Sen frågade han om jag ville gifta mig med honom. Svaret var inte svårt. Just nu har jag min gammelfarmors ring, men vi ska kolla ringar tillsammans när jag har fött och sommaren börjar svalna av lite. Förhoppningsvis är inte fingrarna lika svullna då.




Måste säga att detta har varit den bästa Mors Dagen sen jag blev mamma!

Magar och änder

Idag när jag och Lena gick hem efter ett rutinmässigt MVC-besök stannade vi och matade änderna. Först ville Lena bara mata sig själv, det var lite onödigt tyckte jag eftersom brödet var gammalt och mögligt. Efter ett tag förstod hon att man skulle kasta brödet och då blev det roligt. Hon skrattade så jag trodde att hon skulle kissa på sig. Jag med!

Magen verkade vara bra oxå. Gick emot ett "vasst" dörrhandtag igår. Blev en ganska rejäl smäll och ett bra märke som visade precis var efter. Var lite orolig över att det kanske kunde ha skadat barnet på något sätt, egentligen trodde jag inte det men, oron låg ändå och grodde lite. Min barnmorska sa dock att det förmodligen inte var någon som helst fara, hullet skyddar den. Tack så mycket... Jaja, någon nytta ska man väl ha av det där "hullet".

Nu ska jag åka till jobbet.

Vattenlek

Regn är inte så tråkigt det heller.

Vatten!!

Finns det något bättre än vatten? Inte enligt Lena.

Igår hade vi en riktig vattendag. Först "tvättade" vi bilen och sen tog vi fram "poolen". En helt fantastisk dag var det. Solen sken oavbrutet och man behövde inte vara inne en endaste stund. Skönt det, då slapp man ju ha på sig äckliga blöjor oxå.

Farmor och farfar kom förbi med fika och sommarpresent oxå. Det var uppskattat av alla. Lena är nu en stolt innehavare av en bobby-car (off road-modell)