Nytt liv

Jag har startat mitt nya liv (för vilken gång i ordningen vet jag inte, men denna gången är det på allvar. Eller...?). Friskis & Svettis-kortet är införskaffat, gympapass där på tisdagar och lördagar. MammaCore bokad, jag och Nils åker iväg på torsdagarna och tänjer lite muskler och sen avslutar vi med ett avslappnande bad. Är vi riktigt på gång blir det även en promenad med Erika efter. Sen har jag även börjat hitta promenadkompisar och letat fram några bra slingor här på Östermalm, så nu jäklar. Idag var jag och Lena på friskis tillsammans och gympade. Lena var absolut yngst i salen, egentligen skulle barnen vara minst två år men de rekommenderade att de var tre. Det blev mest spring runt och kolla på de andra. Det roligaste var att ta de andras vattenflaskor, inser att en sådan måste införskaffas om vi ska fortsätta.

Nästa steg blir att ändra maten, men det orkar jag inte just nu.

Att sova eller att inte sova

Samtidigt som Lena blev stor och började på dagis började Nils sova hela nätterna. Jag andades ut och tänkte att nu är det över, nu är det bara nerförsbacke framöver. Icke. Efter fyra underbara nätter började han sen istället vakna två gånger per natt. Han ville bara påminna mig om vad det är jag missar och sen skratta mig i ansiktet.

Nu har även Lena börjat vakna på nätterna, det är nu vi får bekänna färg. Vi har haft det så enkelt hittills. Så jobbigt är det ju egentligen inte, men man måste ju beklaga sig...

Dagis (eller förskola som man oxå kan säga)

Lena blev stor i måndags, hon började nämligen på dagis.
Det började med att Lenas fröken Jenny kom och hälsade på här hemma på måndagen, och Lena fattade tycke för henne direkt. Skulle dra runt henne i hela huset. Vilken lyx att fröknarna kommer hem till barnen, det har jag aldrig varit med om.
På tisdagen fick vi gå till förskolan, då gick alla andra barn ut och lekte så att Lena fick vara alldeles ensam inne på avdelningen och leka själv. Hon sprang runt i alla rum och tog fram alla leksaker och alla följde efter henne. Hon var i himmelriket!
På onsdagen fick Lena gå ut med de andra barnen och jag lämnades kvar ensam inne. Hon hittade genast plommonträdet ute på gården och lämnade knapp dess plats. Vi fick även höra att hon hade bra balans, det var inga problem att ta sig över de höga sandlådekanterna.
Igår (torsdag) skulle vi lämna henne där ensam, hon hann knappt säga hej då till oss utan sprang raka vägen in. Daniel hämtade eftersom jag var och tränade (så nu fick jag in det oxå ;) ) och tydligen hade hon inte haft någon brådska att gå hem. Fröknarna sa att hon hade velat bli buren mycket, så hon fick sitta lite i en vagn när hon var ute.
Idag var det heller inga problem att lämna henne. När jag kom och hämtade henne fick jag ett leende i alla fall, men det var ingen sådan där övervädigande glädje över att få se sin mamma. Även idag hade hon stått vid plommonträdet och sen hade hon länsat fruktskålen under förmiddagens fruktstund. Sen hade hon ätit två portioner mat på lunchen. Hon fick inte mitt utseende men det verkar som hon har fått min kärlek till god mat. När hon kom hem somnade hon som en stock och vägrade vakna när vi väckte henne. Det är bara att hoppas att hon sover gott i natt oxå och långt in på förmiddagen imorgon.

För att sammanfatta det hela så är vi jätteglada för att det har gått så lätt så här långt. Det kan ju fortfarande ändras, än så länge är allt nytt och spännande, vi får se om det går lika bra nästa vecka. Hoppas!

Nu ska jag gå och kolla till mina rullader.

Skrattande glad

Nils har börjat skratta lite lätt. Det är mycket, mycket roligt! Han har en skrattgrop. Jag hatar mina skrattgropar, men hans är alldeles underbar. Fin fin fin...
(fan, jag har blivit en sådan där jobbig mamma som bara sitter och pratar om hur underbart barn hon har)

Idag har jag gått en mil (lite drygt), det var tur det för sen har jag svullat tacos.

Folk runt omkring mig börjar bete sig underligt, jag undrar vad som har hänt...

Gamle Daniel och söta Lena

Daniel fyllde år för nästan en månad sen. Då kom Lena med frukost på sängen och jag kände att jag ville dela med mig av bilderna därifrån för hon var så himla söt.

Nisse Piss

Han växer och gror. Känns som att han blir stor mycket större än vad Lena blev. Inte bara kroppsligt (där han för övrigt ligger ca. 2 månader längre fram än vad Lena gjorde vid samma ålder) men det känns som att Lena var liten mycket längre. Förmodligen är det inte alls så, enda skillnaden är att jag har för fullt upp med Lena för att hinna dada med Nils. Ibland kan jag ställa ner Nils på golvet och tro att han ska kunna stå. Måste inse att han bara är två månader.

I måndags var vi på läkarbesök. Allt såg bra ut sa hon, det är ju alltid skönt att höra. Skönt oxå att han går upp, känns som att jag inte har någon mjölk men han verkar kunna ta ut det som finns. Nu väger han 6610 g och är 62.2 cm lång. Han har för övrigt börjat le. Mycket roligt tycker hans mor. Tänk att ett leende kan värma så (nu låter jag som någon gammal uppstoppad tant) men det är underbart! Det är konstigt det där, att alla föräldrars barn är de finaste barn som finns. Hur går det ihop? Men så är det ju. Ska jag vara ärlig så tyckte jag inte Nils var så fantastiskt söt i början. Han såg bara ut som en gammal gubbe. Förstå mig rätt, det var kärlek vid första ögonkastet, han vara bara inte så söt. Nu däremot är han nog det finaste jag någonsin har sett. Jag kan ligga och kolla på honom i flera timmar och bara le (nu har jag ju inte flera timmar till att bara ligga och glo, men om...).



Eftersom vår dator muppar sig så får jag lägga in en gammal bild.

Tankeverksamhet

Fick höra att jag var dålig på att uppdatera, och det kan man kanske hålla med om. Fast det händer inte så mycket här borta. Det mesta händer i mina tankar. Planering är min största drog just nu, dop och bröllop. Det ska funderas ut mat, dukning, inbjudningskort, tackkort, kakor, kakor, kakor och massa annat roligt. Dock är det långt kvar tills något av det verkligen händer. Dopet lite närmre än bröllopet. Ska bli kul att bjuda på lite kalas igen, får bara hoppas att folk kommer.

Köpte bröllopsskorna här om dagen, jag är inte alls övertänd... Insåg dock när jag kom hem att jag förmodligen inte kommer ha dem på mig. Konstigt att man kan göra samma misstag om och om igen, när ska man lära sig. Bara för att det är billigt behöver det inte vara bra. Vet ju inte ens vad jag ska ha för klänning än, och det är väl lite avgörande för vilka skor man kommer ha!? Jag vill ha en kort klänning, men tror jag passar bäst i lång. Vi får se, har som sagt gott om tid på mig att fundera på det. Nu har vi ju även internet igen så jag kan sitta ute många timmar och kolla efter någon passande.

Ikväll: Räkfrossa!