110526 Första steget ut i världen

Alldeles nyss tog Nils sina första steg. Jag blev nästan tårögd. Det är så stort allt som händer, det är nästan så man blir religiös. Jag tycker det är så otroligt häftigt att få följa en människa på så nära håll, från första andetaget, till första steget och sen den fortsatta vägen genom livet.

Jag och Daniel satt mitt emot varandra och ställde Nils mellan oss, då helt plötsligt stapplade han iväg tre steg mot mig. Han fick världens flin när han såg hur glada vi blev. Några fler steg togs, men det är fortfarande väldigt ostadig mark under fötterna. Resten kommer när det kommer. Det var kul att både jag och Daniel var där tillsammans och fick uppleva det, precis som med Lena. Vi kollade på varandra och hade bara två stora flin i ansiktet. Tänk att något så litet kan göra en så lycklig!

Sitter och kollar på Nils när han går runt och pillar här hemma. Han pillar på allt, speciellt det han inte får. Han pratar hela tiden och när man säger "nej" till honom får man ett leende till svar. Kan man kapsla in dessa stunder och bevara dem någonstans? Det är inga stora stunder men ändå så fantastiska. Jag känner mig så fantastisk lycklig när jag sitter där och kollar på honom. Snart är den här stunden helt glömd, det gör mig lite ledsen. De där små men ändå speciella stunderna med Lena har gömt sig i mitt minne. Istället får jag andra minst lika speciella från henne nu. Men jag vill ha alla för alltid. Måste ta fram videokameran som hjälp.

110507 Stinky

110506 Nils 10 månader

Vikt: 10760 g

Längd: 76 cm

(Han har krymt 0.5 cm... hmm...)

110514 det går inte att resonera med en tvååring...

Inläggen kommer huller om buller just nu, håller på att uppdatera samtidigt som jag vill skriva lite nutid...

Just nu sitter Lena och Nils i badet. Lena bråkar och trotsar och jag säger till flera gånger. Sluta eller gå upp, då kollar hon på mig samtidigt som hon gör det en gång till. Jag tar upp henne under skrik och protest. Nils fortsätter bada och Lena får titta på. Efter ett tag kissar Lena på pottan och som belöning får hon hoppa i badet igen (vet att man inte ska belöna med något man precis tagit bort men...). I alla fall så säger jag att hon ska lyssna den här gången annars får hon gå upp igen. "näpp!!" får jag till svar med ett stort leende. Jag försöker igen men får samma svar, formulerar det på ett sätt så hon ska förstå att "ja!" är det rätta svaret, men icke. "Näpp!!!" och gladare än någonsin. En frustrerad mamma sätter sig bredvid och suckar...

110423 Påskafton

Idag fick jag mitt påskägg, det var en påskbrunch uppe på Billingehus utan barn- underbart! :)

På kvällen åkte vi till Kornelia som har fyllt 5 år. Där var min pappa, Pia, Ola och Emma. Det blev en lång kväll med god mat.

110422 Långfredag

Långfredagen firade vi hos Daniels föräldrar. De serverade på ett riktigt fint påskbord, men som vanligt slog omeletten allt annat! Jag gjorde en likadan tårta som jag gjorde för två år sedan. Hade för mig att jag inte gillade den, men denna gång smakade den bra. Funderar på om det kan vara ett alternativ till bröllopstårta!? Vi får se...

Sen försökte vi ta lite bilder med ungarna och Daniels föräldrar, det var inte lätt... När man får den enas uppmärksamhet väljer den andra att titta bort och tvärt om. Men det är kanske det som är charmen!?

1100417 Nummer 2

Det är inte alltid kul att ärva...

110505 livet

Nu sitter jag och kollar på Lena som är på utflykt med dagis. De har satt sig på kullen utanför vårat hus. Hon verkar inte vilja sitta still. Tänk att hon gör massa sake utan oss nu för tiden. Skrittande håller på att bli stor. Jag blir nästan lite tårögd...

Vi var på utvecklingssamtal på dagis förra veckan. Var lite orolig innan över vad vi skulle få höra. Det hade jag inte behövt, hon sköter sig! Det mesta går som det ska. Hon har börjat leka mer tillsammans med andra barn, inte bara bredvid-lek, hon bjuder in till lek. Grov- och finmotoriken utvecklas som den ska. Hon är tydligen väldigt duktig på att måla ( hur man nu kan se det på strecken och cirklarna hon gör). Det är inte lika mycket "min" som det var innan, även om det fortfarande finns kvar där. Hon är inte lika mycket med pedagogerna som hon var i början, även om hon tycker om att sitta i knä lite då och då. Som föräldrar är det klart att vi tycker vårat barn är perfekt, det var ju skönt att vi inte är helt ute och cyklar i alla fall!

Nu håller vi på att potträna, det går sådär. Hon visade stort intresse för pottan innan, men nu när det mer blir ett måste är den inte lika rolig. Det har blivit många ombyten. Hon säger inte till när hon måste kissa. Några gånger har hon kissat ganska mycket när vi satt henne på pottan, andra gånger kommer det en droppe och sen kissar hon i byxorna istället. Vi ska försöka veckan ut, men kommer hon fortsätta tycka att det är jobbigt så väntar vi nog ett tag till. Om inte hon är med på det så kommer det ju ändå inte fungera. Men det är kul att se hur glad hon blir de gånger hon kissar på pottan- applåder och hurra-rop!!

Idag hade jag tänkt gå till viktväktarna, men skiter i det. Ska verkligen försöka ta tag i mig själv istället. 12 veckor kvar till bröllopet och jag har gått upp 5 kg sen jag provade klänningen- inte bra. Idag ska jag dit och få den uppsydd, får mig kanske en tankeställare då.

110406 Stockholm

Hela familjen åkte upp till Stockholm i samband med att Daniel skulle på uttagning för försvarshögskolan. Det blev en riktigt bra och mysig resa. Vi åkte upp på tisdagen direkt efter att Daniel hade gått av ett dygnspass. Ungarna somnade som två klubbade sälar i bilen ända till Örebro. Där tog vi ett matstopp på IKEA- självklart... Köttbullar med mos, bättre kan man inte få det. Sen blev det lite lek på barnavdelningen, där Nils städade golvet med sin mage- hög tid att börja krypa nu. Efter det styrde vi raka vägen till Sollentuna där vi skulle bo hos Pia. Maten stod på bordet när vi kom fram- mycket angenämt!

Innan solen hade gått upp på onsdagen ringde Daniels väckarklocka och väckte oss alla. Daniel fick gå till pendeln för att ta sig in till de stundande intervjuerna, vi andra la ner huvudena på kuddarna ett par timmar till. Återigen fick vi sätta oss vi dukat bord. När magarna var mätta tog vi en riktigt snabb promenad in till pendeln. Svetten rann på mig när jag kom på tåget, så bra gick det med det försöket att vara lika snoffsig som stockholmarna... Vi kom i alla fall in till centrum där vi mötte upp Anna, Alfred och Marie. Det blev många minnen och ännu mer mat på det mongoliska stället. Daniel mötte upp oss när vi var inne på tredje eller fjärde tallriken. Han hann ikapp... En trevlig och lång lunch tog slut och familjen tog spårvagnen till Djurgården där vi kollade på fiskar. Inte lika kul som att åka alla tågen...

Trött och glada tog vi pendeln hem där hela familjen Schöldström väntade med tacos framdukat på bordet. En liten Annie som bara var någon månad visades upp, de är söta de små, men jag är glad att Nils håller på att bli "stor".

Morgonen därpå drog vi ut på tiden ordentligt. Vi sov till vi vaknade (för det brukar man ju inte alltid göra...). När vi gjorde oss iordning så passade Nils på att ta sina första kryp- en milstolpe! Som sagt, han håller på att bli stor! Efter ännu en framdukad frukost satte vi oss på bussen för ett besök i Täby hos Anna och Oscar. Det var första gången jag var där, de bodde väldigt fint. Vi fick god lunch och sen tog vi med oss Anna och Oscar in till centrum. Efter en sväng förbi Lilla-Karin på Östermalm (där vi förövrigt införskaffade oss både skjorta och slips till bröllopet) var vi för trötta för mer shopping utan tog pendeln raka vägen hem. Eller nä just det, eftersom det var "storm" så gick inte pendeln utan ett bussäventyr utan dess like startade. En resa som skulle ta oss 15 minuter landade istället på två timmar. Nu kan inte Lena längre klaga på att hon aldrig fått åka buss eller tåg (inte för att hon har gjort det, men ändå...). Idag stod det wokad kyckling på brodet (tanken var egentligen att vi skulle ha köpt med oss och gjort maten denna kvällen, men eftersom hemresan tog sådan tid så fick vi istället bli bjudna ännu en gång. Man kan ju undra om det var vi som fixade den där stormen!?). Trötta föll vi i säng.

Sista morgonen i Sollentuna, då blev vi upphämtade av Nina och David. Idag var det LEKLAND som stod i kalendern. Lena var lyrisk, hon sprang som en tog mellan klättertorn, rutchkanor och hoppborgar. Pappa sprang efter och mamma fotograferade (si sådär 300 bilder...). Vilken höjdare det var, nu ska vi absolut besöka leklandet hemma i Skövde. Vi har varit lite fundersamma på om Lena är lite för liten, men det hade vi inte behövt vara. Dock vet jag inte om VI kommer att orka de tre timmarna som man får i Skövde, helt slut efter två timmar. Här skildes vi från Sollentuna-gänget och gav oss ut på nya äventyr.

Som vanligt så får Nils aldrig vara med på några bilder, så här får han en lite större på sig i alla fall;

Sen åkte vi hela familjen i den fantastiska rutchkanan;

Det vill säga, vi började med att åka vilse i en timme, men sen var vi på rätt väg till Bålsta. Där mötte vi upp Annica och fick i oss ett glas rött innan vi begav oss till Timmys 11-årskalas. God mat och trevligt sällskap fick avsluta kvällen innan vi stöp i säng. Nu längtade jag hem till min säng.

Hemresan gick lika bra som ditresan. Först ett stopp på IKEA Västerås (där det var helt tomt eftersom det var 50% utförsäljning på allt), så vi fick åka vidare (självklart inte utan ännu en påse onödigt i bakluckan). Köttbullar på IKEA i Örebro istället och sen raka vägen hem. Daniel begav sig direkt på Team-83-fest. Jessica kom hit och fick kolla på TV med Nils medan jag och Lena somnade i Lenas säng. Man kan inte alltid vara trevlig...

För att sammanfatta det kort- en bra resa!

110504 hoppas du kollade ner idag!

Idag är en sådan dag då jag saknar mamma lite extra mycket. Och det på grund av en sådan liten sak som att jag har planterat smultron och jordgubbar i trädgården. Jag har aldrig intresserat mig för trädgårdsarbete och gör det egentligen inte nu heller men ända sen vi flyttade in i huset för tre år sedan har vi pratat om att ta bort rosenbuskarna och plantera bär där istället. Vi har bara inte får tummen ur arslet. Förra veckan lyckades dock Daniel få ur sin och grävde upp rosorna. Igår åkte vi och köpte smultron och jordgubbar och idag planterade jag dem! Tänk vad roligt det var ändå när vi väl tog tag i det! När jag och Lena gick ut för att påbörja planteringen kommenterade Lena mina skor som var min mammas. Jag pratade lite om om hennes mormor och att hon skulle tycka det var roligt att vara ute och fixa i trädgården med sitt barnbarn. Ändå var jag på väg att ta upp telefonen för att ringa till mamma när jag hade planterat klart plantorna. Det hade varit så självklart att ringa till henne för hon hade tyckt att det var roligt att höra att jag hade varit ute i trädgården och jag hade känt mig ännu mer nöjd efter det samtalet. Kan sakna henne så fruktansvärt mycket ibland, som när vi köpte studsmattan, hon hade tyckt att det var lika roligt som Lena att vara uppe och studsa. Att få filmen där Lena och Daniel går och klipper gräsmattan hade hon tyckt var underbart. Äh, nu ska jag sluta vara sentimental...

Förutom trädgården har vi även hunnit med att fixa inne. Städat, i alla fall lite... Nu ska vi njuta av varandra resten av dagen!