Idag har vi varit på begravning för Arnold, Daniels farfar. Det var sorgligt som det alltid är på begravningar, men oxå väldigt fint. Jag tyckte väldigt mycket om Arnold, han var lugn och behaglig att umgås med. Det var även tydligt att han tyckte det var roligt med barnbarns-barn. Som vanligt ångrar man saker man inte gjort och sagt när det är försent. Jag ångrar att vi inte åkte ut fler gånger och hälsade på honom i hans stuga. Han ville så gärna att vi skulle komma ut och vi ville oxå, men det kom hela tiden massa annat emellan. Saker som förmodligen inte var så viktiga nu när man ser tillbaka på dem. Nu i sommar hade vi tänkt åka ut och hälsa på lite oftare, sa vi. Återigen får man sig en påminnelse att man inte ska skjuta saker på framtiden. Ta vara på tiden vi har här, måsten kan vänta.
Jag är även ledsen för att Arnold inte hann uppleva sin 80-årsdag som skulle komma i sommar, men framför allt för att han nu inte kommer att komma på vårat bröllop. Jag tror att han hade tyckt att det hade varit roligt och jag vet att jag hade tyckt det!
Om man ska se positivt på det så gick det fort på slutet, det verkar inte som att han led så mycket. Men det är tråkigt att han inte längre finns hos oss.
Arnold med Lena aug -09
Arnold med Nils aug. -10
