9 månader

Idag fyller Lena nio månader, det firar vi med att blåsa bubblor. Lena tyckte inte det var så självklart att det här med såpbubblor skulle vara roligt. Det får vi hoppas ändras, för finns det något roligare än just såpbubblor?

Jo just det, idag har hon även lärt sig att leka med maten. Hon är duktig min dotter.

Tack och hej!

Fotouppgifter 1

1.1 Bländare

Stor bländare

Liten bländare

1.2 Slutartid

Kort slutartid med ISO 800

Lång slutartid med ISO 200

1.3 Vitbalans

WB: Auto

WB: glödlampa

WB: sol

112

Idag stod hon (Lena) alldeles själv i några sekunder, jag blev alldeles till mig. Det var stort. Var tvungen att ringa Daniel och berätta, han var oxå stolt. Häftigt!

Just det, glömde berätta att vi ringde 112 här om dagen. Nu har vi blivit sådana där larviga föräldrar, precis sådana som vi inte skulle bli. I vilket fall så köpte vi pizza i söndags och hade en pizzasallad kvar som vi tog till middagen på måndagen. Efter maten gick Daniel iväg för att ringa ett samtal och jag ställde mig att diska medan Lena satt kvar vid bordet, när jag kollar till henne sitter hon och suger på salladsburken. Först tänker jag inte mer på det utan tar den bara ifrån henne sedan påminns jag om en artikel jag läst som handlade om hur otroligt farligt det är med ättika för små barn. Ett barn hade fått i sig en ingrediens på vilken det inte ens stod att den innehöll ättika och fått första gradens brännskador. Nu ser jag ju framför mig hur hela Lena brinner inombords. Daniel ringde sin mamma och fågade om det var ättika i pizzasallad, NEJ fick vi till svar där. Jag kollar samtidigt upp detsamma på nätet, JA fick vi till svar där. Oron stiger och Daniel ringer giftrådgivningen som säger åt honom att ringa 112, nu börjar panik smyga sig på. Varför ska vi ringa 112, så farligt är det väl inte? Han gör det i alla fall och samtidigt ringer jag pizzerian för att fråga vad de har i salladen (borde kanske ha gjort detta med en gång kan man tycka). 112 tror inte det ska vara någon fara, säger åt oss att ge henne vatten, skönt. Pizzagubben fattar inte varför jag ringer, "vill du köpa pizzasallad?" "Nej, jag undrar om ni har ättika i er pizzasallad?" "Vill du köpa pizzasallad?" Arghhhhh...
Slutet gott allting gott i alla fall, Lena var glad och nöjd genom hela kaoset!

Igår var jag på fotokurs, jag fattade ingenting, kommer aldrig lära mig allt det där.
Idag var vi och lunchade med en tjock Jessica, imorgon är det beräknat. Kanske, kanske... Mycket trevlig lunch som avhandlade mammor, pappor och tsunami bland annat.

Nu ska jag dra ut Lena som har krypit in under sängen och inte kan komma ut.

Tack och hej!

NU...

...kryper hon. Jag inser att jag skrev detta för x antal veckor sedan, men då överdrev jag. Hon har bara ålat och dragit sig framåt innan. Jag tänkte att det där är nog Lenas krypstil, hon kommer aldrig krypa ordentligt, för det har sett så omöjligt ut. Men i söndags var hon i köket med Daniel och jag hör Daniel skrika på mig som en tok; Karin, Karin, kom hit! Hon KRYPER!! Där och då hade vi en sådan där fin stund då vi bara kollade på varandra och allt annat var oviktigt. Vi var här och vi är lyckliga! Det var fint! Och Lena kröp säkert fem meter innan hon åter lade sig på mage och ålade. Det är så jäkla häftigt att få vara med och se hur mycket vi människor utvecklas den första tiden. Det händer nya grejer hela tiden tycker jag. Jag älskar det, och ibland önskar jag att jag kunde få vara i det där ögonblicket jämt. Det då det är vi tre och ingen annan, men det hade blivit ganska tråkigt i längden. Därför återgår jag till jobbet. Jag ser fram emot att träffa lite andra folk, prata om annat än bara bebisar (för barn pratas det ju om hela tiden på mitt jobb, det är ju lixom det det går ut på...). Jag tror det blir bra. Det kommer kännas tungt den dag man kommer hem och Lena har tagit sitt första steg och jag missade det. Eller när hon säger sitt första ord och det är "pappa" för att jag inte har varit hemma med henne. Men huvudsaken är att hon mår bra och "pappa" kommer klara detta galant, förmodligen bättre än jag gör nu pga leda.

Det drar lite runt magen...

Palla äpplen

Igår var jag och Lena över hos grannarna och pallade två fulla påsar med äpple. Fint väder var det oxå, så vi hann även med att gunga lite. Sen blev det äppelmos-kok för hela slanten.

Bada badhus

Idag har vi varit i Falköping och badat med Lena. Hon gillade det! Doppade henne en gång, det var inte lika kul så vi väntar ett tag till med det. Detta ska vi göra fler gånger, det är ett som är säkert!

Blå

Åter igen vaknade Lena upp med ett blåmärke. Börjar bli orolig över att folk tror att jag misshandlar henne. Hon ställer sig upp i sängen när hon inte vill sova och sen trillar hon och slår sig i spjälorna. Denna gång sitter blåmärket under ögat.

Lena försöker väcka pappa, när det inte fungerar med pussar tar hon till näsryckning. Tyvärr utan resultat, han sover vidare. Nu sover även Lena, så jag borde ta tag i husets alla sysslor.

Tack och hej!

Lördag den 3 oktober

Nu är vi inne i oktober. Hösten visar sig tydligt ute med storm (?) och regn. Jag gillar hösten. Egentligen. Men inte när det är dåligt väder. Jag gillar färgerna och att det känns som att nu kan man börja om. Nu får man en ny start. Det är nu man ska göra allt det där man missade förra året. Antar att jag lever efter skolåret och inte kalenderåret.

På tal om skolan. Jag har funderingar på att börja jobba två månader innan planerat. Vet inte riktigt varför dock. Jag både vill och inte vill. Har ångest över att detta är enda gången i livet jag kommer vara hemma med mitt förstfödda och enda barn. Nästa gång (om det blir någon nästa gång vill säga) kommer jag ha två. Visst, det kommer nog vara minst lika bra att vara hemma, men det här mysiga lugna tempot jag och Lena har kommer nog inte återkomma. Samtidigt känner jag att jag nog skulle bli en bättre mamma om jag kom ifrån det lite. Få vara för mig själv ibland. Ha annat än bara Lena att tänka på. Få andra intryck. Vi får se. Vet ju inte ens om jag får gå tillbaka tidigare. Det visar sig och blir nog till det bästa vad som än händer.

Igår (fredag) hade vi lite fixardag här hemma sen mötte vi upp Jan, Jessica, Koffe och Jessica på Helensgården för after work. Efter det blev det hockey och spelkväll hos Koffe och Jessica. Kom hem vid ett-snåret och var klarvakna båda två. Blev inte mycket sömn utan låg och snackade halva natten om framtiden. Kändes som förr i tiden. När jag fortfarande var vaken vid fem ställde jag in dejten jag hade på klädbytardagen.

Lena säger hej då till pappa med en brottningsmatch

Fick inte sova så mycket längre än tänkt, men kunde ta det lugnt här hemma istället för att trängas med massa galna mammor runt begagnade kläder. Jesscia kom och hämtade oss vid lunch och tog oss med till Lidköping. Blev lite shoppande men höll ganska bra i plånboken. Kvällen spenderade vi hos Daniels föräldrar med god mat och massa leksaker.

Lena in action

Tack och hej!