I söndags fick vi finbesök av en långväga och saknad gäst. Det blev en snabbvisit, men en mycket trevlig sådan. Ida stannade mellan söndag och måndag och Lena hann både dregla och fisa på henne.
Ida gör roliga miner
Vi gjorde inte så mycket, tog det mest lugnt och åt mycket mat. Men det är ju liksom lite det vårat förhållande bygger på - mat! Den obligatoriska utflykten till Gräddhyllan hann vi med på måndagen, där hann jag även slå Lenas huvude i en bordskant. Att höra trä slå mot sitt barns bakhuvud är ingen trevlig känsla, men jag tror jag mådde värre av det än Lena själv.
Lena hålls fast krampaktigt av Ida
Efter ännu lite mer mat så åkte Ida hem med ett tåg som av någon outgrundlig anledning faktiskt var i tid. Dagen efter fick jag sms från en annan saknad vän som planerar en tripp söderut. Vad tråkigt man skulle ha utan sina vänner!
Tack och hej!
Må så vara att hon dreglade och fiste, men jag minns mest att hon log mot mig hela tiden! :)
SvaraRadera