Dop

Jag är sensationellt dålig på att uppdatera denna blogg. Ska sluta klaga på folk som bara skriver någon gång då och då, nu förstår jag dem. Men av någon anledning så har jag inte lika mycket tid för att bara sitta nu som jag hade förr, jag undrar varför...

Nu är dopet avklarat, eller det var det redan förra helgen. Det gick bra, men nu känns det tomt. Vad ska jag nu planera? Bröllopet!? Nja, det kommer nog bli att jag planerar Lenas bröllop innan mitt eget (nejdå, jag är inte bitter...).

Lena i en alldeles för lång känning

Tillbaka till dopet. Daniel var lägligt ledig torsdag och fredag så vi fick det mesta fixat redan då. Pappa fick huset fullet med dopgäster redan på fredagen så jag åkte upp dit en sväng på kvällen och hälsade lite (och tur var väl det för på själva dopdagen hann man knappt prata med någon). Ola och Emma kom med hem och sov i vår igloo.

Lena sover med mössa och "strumpvantar"

Dopet var inte förrän 16.00 så Ola skulle med pappa med flera och spela golf medan Emma skulle äta frukost med en kompis. Turligt nog för oss så var Emmas kompis sjuk (njurstensattacker) så hon följde istället med oss och fixade i festlokalen. Tack för det Emma och Emmas kompis!

Emma var klippan under dopdagen

Dukningen tog mycket längre tid än planerat och sen blev det ändå inte lika bra som det var i huvudet, men fötterna på dukarna var uppskattat. På vägen hem hann vi svänga förbi Skopunkten och köpa finskor till Daniel (ett par till mig råkade även följa med) och få med oss två pizzor hem. Ola satt med glädje och väntade i bilen utanför huset medan vi gjorde detta!

Dopcermonin (säger man så?) var jättefin. Prästen pratade väldigt lättsamt och fick med alla barn och sen sjöng Bosse Frid något helt fantastiskt fint. Vi hade valt Det gåtfulla folket, Handens fem fingrar och Isn´t she lovely. Som vanligt hade jag nästan kunnat börja gråta om jag inte var så tuff. Lena var en liten ängel under hela akten. Vid ett tillfälle fick hon tag i prästens finger och vägrade släppa, verkar som hon gillar det här med kristendomen när hon har så svårt att släppa taget.

Lena vägrar släppa prästen och det är hennes föräldrar väldigt stolta över...

Sen var det full fart till festlokalen (finare ord för pappas jobb) där Lena fick byta om på golvet mitt framför alla (hon har ingen skam i kroppen den ungen). Medan gästerna minglade och jag virrade så fixade Emma och Ulrika rulliansen i köket. Tack för det! Ett tips till alla er som ska göra er egen buffé; Gör inte enbart mat som måste värmas i ugn! Alla fick mat och fann sig en plats att sitta på. Daniel och jag hamnade på barnbordet (förlåt Ida och Anna). Till efterrätt var det blå tårta, hand- och fotkakor, kokostoscakaka och Spettekaka ända från Skåne. Tack för det Ulla!

Temat var blått...

Jag kom på mig själv med att glömma Lena (jag vet, jag är en hemsk mor). Jag kom tillbaka till min gamla roll med att springa runt och fixa och greja och Lena var så tyst och förnöjd så hon försvann lite ur huvudet för ett tag. Lilla Karin hade (o)turen att hamna med henne så efter att ha suttit och väntat förgäves på att jag som lovat skulle komma och avlösa henne från Lena så fick hon lite mat serverat. Tack för det Karin! Hon klarade det alldeles utmärkt men det är ju inte annat än att man har lite dåligt samvete (både mot Lena och Karin).

Medan jag öppnade alla paket så kom groggbordet fram och det fortsatte vara framme till halvfem då Daniel kom nerkrypandes i sängen. Jag och Lena var ganska ensamma när vi vaknade vid sju. Vi hade hela familjen Jörgen Nilsson med två hundar sovandes i tv-rummet och Ola och Emma i datarummet. Jag insåg att huset inte skulle vakna upp förrän runt lunch så jag åkte ut och städade, gick ganska fort eftersom Emma, Ulrika och Bosse hade fixat mycket redan på kvällen. Tack för det!

För att sammanfatta dagen så var det bra och fint. Alla var glada och solen sken (ibland i alla fall). Lena fick alldeles för många alldeles för fina presenter så jag tror nog att jag ska utse mig själv som förvaltare av dem. Tack för det allihop!

Dagen efter gjorde vi inte mycket nyttigt

När alla hade packat ihop och åkt hem sov jag i två timmar, det var riktigt skönt!


Tack och hej!