Trauma

Lena är på bättringsvägar, tror jag. Det är skönt.
Idag slutade jag tidigt så vi åkte iväg och köpte färg till köket eftersom vår tapetserare hade fått ett annat jobb. Nu blir det den enkla vägen ut. En sväng till ÖB visade att vi kommer bli av med mycket pengar inom en snar framtid, sen höll mitt livs värsta ögonblick på att inträffa. Som tur var hindrade vi det i sista stund. Lena stod i kundvagnen och beslutade sig för att gå ur den med huvudet först rakt ner i stengolvet. Så långt hann det tack och lov aldrig gå. Hann fånga upp henne tryckt med magen ner i vagnkanten upp och ner. Det tog lång tid innan jag slutade se vad som kunde ha hänt framför mig hela tiden. Kommer att tänka på det lite då och då och blir helt kallsvettig. Kanske överdriver jag, men det var ingen rolig upplevelse. Det är tydligt att hon aldrig kommer få vara ute och leka med de andra barnen på farliga ställen som i träd och på stenar. Hon ska sitta inne och sticka raggsockor.

Sen somnade hon fint när hon skulle och vaknade förskräckt när jag några timmar senare skulle komma in och lägga täcket på henne men istället drog ner halva huset. Daniel fick ta henne eftersom jag var övertrött, men det passade inte Lena. I säkert en halvtimme tokskrek hon tills jag gav upp och sa att hon fick ligga inne i sängen, då slocknade hon på en halv sekund tryckt upp mot mig. Jag fattar inte hur folk kan tycka att det är mysigt att sova med sina barn, jag tycker det är hemskt, kan inte slappna av. Så varje gång jag rörde mig vaknade Lena och skulle trycka sig ännu lite närmre. Det hela slutade med att varken jag eller Lena fick en blunds sömn under hela natten.
Nu har jag precis kommit hem från jobbet och Daniel har åkt iväg till sitt. Både jag och Lena är trötta och gnälliga och ska försöka hålla oss vakna till klockan sex, sen ska jag SOVA!!!

Tack och god natt!