101130 Usch

Det är verkligen inte roligt att se ungarna så sjuka. Vi har haft tre riktigt jobbiga nätter, den som gått var riktigt hemsk. Varken Lena eller Nils kunde sova. När Lena la sig hade hon 38.3 och Nils hade 39.1. Nils ögon är helt glansiga och tårfyllda hela tiden, det gör ont i mig bara av att kolla på honom. Jag har haft honom i natt och fått sitta upp för att han ska kunna andas, och Daniel har varit hos Lena som har drömt hemska mardrömmar. De kom in till oss vid sex och då var hon så rädd att hon skakade. Hon drog upp fötterna mot sig och skrek "vovven" eller "katten" om vartannat. Förmodligen trodde hon att det var någon hund eller katt som försökte bita i hennes fötter eller något liknande. Även nu flera timmar senar kan hon börja gråta och säga vovven eller katten. Det är ju typiskt att det ska vara små snälla, söta djur som gör henne rädd, detta kommer sluta med att hon kommer vara rädd för allt som rör på sig det minsta. Nu verkar hon dock lite piggare, men har fortfarande feber och självklart är hon hemma från dagis.
Nils är en riktig tuffing. Han skriker inte i onödan även fast man ser att han har det jobbigt och han håller på att brinna upp. Flera gånger får man till och med ett litet leende från honom. Nu vill jag bara att båda ska bli friska, framförallt för dem, men jag är även i stort behov av sömn.