Igår var jag på kläd-bytar-dag på morgonen, det blev en spännande utflykt. Fick med mig Ana dit, det var hennes första kläd-bytar-dag. Man bytera alltså inte kläder med varandra på dessa dagar för er som undrar, det är bara kläderna som byter ägare. Jag hade berättat för Ana att vi måste vara där i god tid innan de öppnar för det blir nämligen kö. Ana var där innan utsatt tid, då var jag fortfarande hemma och höll på att få panik, inget gick rätt denna dag. För det första så försov vi oss, sen när vi väl hade fått in Lena i bilen och var på väg så kom vi på att Daniel glömt sin mobil som var en nödvändighet eftersom jag skulle ringa honom när jag var klar. På vägen skulle vi ta ut pengar men på kontot fanns det minus 600 kronor och sen när jag väl var där hade jag glömt kasse som jag så noga hade påpekat för Ana att man måste ha med sig. Jag lever inte som jag lär, men jag lär jäkligt bra för Ana hade lyckats med allt! Det var ingen direkt kö när jag kom heller. Väl inne gick det bättre, vi hittade båda massa kläder. Ana tog allt som var rött och jag tog allt annat. Nu finns det även lego här hemma för Lena att leka med, bra tycker jag!
Väl hemma blev det snabbfrukost först för mig sen för Lena. Daniels föräldrar och syster stod i startgroparna för att ta med mit till IKEA. Lena fick följa med Daniel på innebandy medan jag handlade massa onödigt till dopet. Detta var bland de längsta gångerna jag har varit borta från Lena. Självklart gick det bra för Daniel att ha henne och alla hans vänner tyckte hon var väldigt söt (viktigt att förmedla!!) men jag insåg hur förälskad jag har blivit i henne. Många säger att de har knytit an till sitt barn så fort hon kom ut från livmodern, men jag kan nog inte säga detsamma. I början var hon mest en väldigt söt grej, men jag hade klarat mig ganska bra även om vi hade varit tvugna att lämna tillbaka henne. Men nu inser jag hur stark en mors (och förmodligen även en fars, men det kan ju inte jag uttala mig om) kärlek är. Hela vägen hem satt jag och kollade på ett foto av henne och bara längtade. Jag vet att alla föräldrar säger att deras barn är de finaste världen har sett, men alla har ljugit, för Lena ÄR det!!
Det vackraste världen har sett
Väl hemma somnade Daniel på soffan och jag fastnade framför datorn vilket gjorde att vi var 40 minuter sena till middagen hos Daniels föräldrar när vi packade in oss i bilen och Ola svängde upp på infarten. Han och Emma har varit med pappa och Pia i Åre och var nu på väg hem. Det blev ett snbbt hej och uppvisning av vårat nya kök innan de fick åka igen. Synd att det krockade med våra planer så vi inte hann träffas längre men de kommer i påsk igen. Middagen hos Daniels föräldrar var god som alltid. Detta besöket visade även att jag börjat känna mig som en i familjen eftersom jag somnade och började snarka i soffan efteråt!
Tack och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar