Så har det återigen gått en tid sedan sist.
Jag är inte längre mammaledig utan har lämnat över till pappan. Började min jobbkarriär ute i ett fantastiskt höst-Skaga. Om jag inte har sagt det innan så älskar jag hösten. Färgerna i alla fall, inte det där med att vi går mot mörkare tider, det är inte alls kul. Alla skiftande färger på hösten är nog bland det vackraste som finns, jag går bara och njuter när jag är ute. Om jag någon gång gifter mig vill jag göra det är vacker höstdag, det svåra blir att pricka in just en "vacker". Vi var i alla fall därute för att skriva mål och mycket annat. Det blev en ordentlig knuff ut i verkligheten med en övernattning på ett ställe utan mottagning, men det var nog precis vad jag behövde. Jag hade ingen möjlighet att ringa och kolla hur det var hemma hela tiden utan fick släppa kontrollen och lita på att Daniel och Lena klarar sig minst lika bra utan mig. Till min stora överraskning gick det ganska lätt. Inte förrän det var dags att börja packa ihop för hemfärd började jag sakna dem ordentligt. Kände mig nästan lite dålig för att jag inte hade våndats mer. Väl hemma låg det ett brev och en chokladask och väntade innanför dörren där de berättade att de hade saknat mig, sådan värmer i hjärtat. De hade haft det väldigt mysigt medan jag vara borta med bad och bus. Detta kommer bli bra, även om jag är lite avundsjuk och skulle vilja vara med dem på dagarna.
Förutom detta har Lena tagit sina första steg mot att bli konstnär, hon la ner hela sig själv i arbetet att få sin första fingerfärgstavla fin. Och fin blev den, nästan lika fin som hon själv blev. Badet efteråt var välbehövligt.
Igår åkte familjen till Falköping och badade. Efter att ha sluppit att betala inträde hade vi en halvtimmes mys i bassängen med några dopp och kallsupar. På vägen hem ringde vi farmor och farfar och beställde barnvakt, vi kände att det var på tiden för lite tvåsamhet. Det är lätt att glömma bort oss i allt som händer, Lena tar så mycket uppmärksamhet, det är inte fel men jag kan sakna att bara vara vi ibland oxå. Att bara få rå om varandra, så det gjorde vi igår. Vi gick ut och åt god Mongolisk buffé och kollade varandra djupt in i ögonen. När vi kom hem var det dags för Lena att sova så Daniel kunde smeka mig på ryggen hela kvällen utan störningar, jag gillar det!
Idag har Daniel städat och jag lagat ännu lite mer mat till Lena. Frysen håller återigen på att fyllas till bredden. Nu är Jan och Koffe här och fotbollen är påslagen. Jag ska nog gå och sy lite, eller kanske ta mig en lur.
Tack och hej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar