Nils har börjat skratta lite lätt. Det är mycket, mycket roligt! Han har en skrattgrop. Jag hatar mina skrattgropar, men hans är alldeles underbar. Fin fin fin...
(fan, jag har blivit en sådan där jobbig mamma som bara sitter och pratar om hur underbart barn hon har)
Idag har jag gått en mil (lite drygt), det var tur det för sen har jag svullat tacos.
Folk runt omkring mig börjar bete sig underligt, jag undrar vad som har hänt...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar