Nisse Piss

Han växer och gror. Känns som att han blir stor mycket större än vad Lena blev. Inte bara kroppsligt (där han för övrigt ligger ca. 2 månader längre fram än vad Lena gjorde vid samma ålder) men det känns som att Lena var liten mycket längre. Förmodligen är det inte alls så, enda skillnaden är att jag har för fullt upp med Lena för att hinna dada med Nils. Ibland kan jag ställa ner Nils på golvet och tro att han ska kunna stå. Måste inse att han bara är två månader.

I måndags var vi på läkarbesök. Allt såg bra ut sa hon, det är ju alltid skönt att höra. Skönt oxå att han går upp, känns som att jag inte har någon mjölk men han verkar kunna ta ut det som finns. Nu väger han 6610 g och är 62.2 cm lång. Han har för övrigt börjat le. Mycket roligt tycker hans mor. Tänk att ett leende kan värma så (nu låter jag som någon gammal uppstoppad tant) men det är underbart! Det är konstigt det där, att alla föräldrars barn är de finaste barn som finns. Hur går det ihop? Men så är det ju. Ska jag vara ärlig så tyckte jag inte Nils var så fantastiskt söt i början. Han såg bara ut som en gammal gubbe. Förstå mig rätt, det var kärlek vid första ögonkastet, han vara bara inte så söt. Nu däremot är han nog det finaste jag någonsin har sett. Jag kan ligga och kolla på honom i flera timmar och bara le (nu har jag ju inte flera timmar till att bara ligga och glo, men om...).



Eftersom vår dator muppar sig så får jag lägga in en gammal bild.